är en av dom jobbigaste veckorna i hela mitt liv...

Går tillbaka lite i tiden..

November 2011 började min far sluddra (vilket vi trodde va en stroke) Men det va de inte.. En gammal förslitningsskada om jag inte minns fel..

Han var in & ut på Vårdcentralen men fick ingen direkt hjälp, bara nya mediciner som skulle göra det "bra"..

Under våren 2012 blev det bara värre med talet, mer slem & kunde knappt ligga ner i sängen utan va tvungen att palla upp m kuddar..

Iaf 18 juli vart han inlagt i Umeå på Neuorologen (el hur det stavas)

20 juli fick han diagnosen Als, Bulbär Als...

I min mening den grymmanste sjukdommen som någonsin finns :`(

Hösten 2012 var han med på sista Älgjakten & fick äran att skjuta 2 pinntjurar.. Lycka <3

Men även under hösten tappade han talet helt & fick talhjälpmedel & även en Peg inopererad i magen som han skulle börja ta mat igenom..

Januari, februari slutade han helt m att äta fast föda så dom övergick till sondmat..

Under våren 2013 försämrades han ännu mer, men han fick dom hjälpmedel han behövde för att kunna leva ett sånt normalt liv som möjligt (som det nu går att leva när musklerna är försvagade bla)

Han åkte in & ut på sjukhuset för två lättare lunginflammationer..

Sista gången han åkte in va 11juni på morgonen där..

Jag, Birgitta, ena brodern & hans fru satt där uppe hela dagen.. Sen kom min andra bror upp..

De va konstaterat att han hade fått ytterligare en lunginflammation, vänster lunga...

Han fick god vård på avd 15..

Dom gjorde de dom kunde göra men under onsdagen 12 Juni så avbröt dom pencillinkuren (då han inte svarat på den)..

Vi satt där uppe allihopa hos honom...

Syresättningen vart sämre & sämre till slut kl 16:35 på avd 15 somnade han in lungt & stilla med oss i famlijen sittandes runt honom!

Han är saknad av många & det värker i mitt hjärta att inte få ha honom nära oss längre :(

Gråter när jag somnar, gråter när jag vaknar.. Nära till gråt under dagen & kvällen..

Känner paniken i bröstkorgen hela tiden.. Den paniken som bara vill bryta ut & lägga mig ner & aldrig mera kliva upp...

Men jag har min dotter som håller mig på benen, måste finnas där för henne!

Hon fick den födelsedag hon förtjänade i går iaf! Både jag & hon var himla nöjd över dagen <3

Nu blir det frukost...

Återkommer & berättar om hennes födelsdag:)

 

Therese

16 juni 2013 13:46

Grinar då jag läser detta. De är riktigt hemskt då nära dör. Tur man har sina barn som håller en uppe å får en att le då de är so. Jobbigast. Beklagar verkligen sorgen/Therese p

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

det har varit idag.. Å det regnar som bara den fortfarande.. Mina skor (valde helt fel skor imorse) blev riktigt blöta dels för att ena har en lång spricka under haha jaja är huvudet dumt får väl resten lida... Å när jag hade hämtat lilla hjärtat...

Arbetshelgen börjat.. Liten är hos mormor sin.. Själv är jag hemkommen för lite mer än en timme sen från jobbet.. Fika, sett lite på tv å nu har jag lagt mig.. Å de är nu alla tankar och funderingar kommer.. Kunde jag gjort på något annat...

Sova behöver man det? Förstår inte, sover jätte dåligt av olika skäl.. En anledning är ju att jag vaknar när liten kommer in å då har jag svårt att somna om igen.. Ja å dom nätterna hon inte kommer in vaknar jag å kollar om hon ligger här fleera...

Påskhelg har varit helt oförglömlig! Jag jobbade först 7-12 på torsdagen å sen vidare direkt till Kuratorn.. Bort på affären å sen på dagis och hämta min lilla påskkärring.. Kom upp till stugan och packade in allt, lagade middag å myste.. Li...