tårarna rinner när jag tänker på pappa :´(

Varför skulle just han bli sjuk? varför ska livet vara så orättvist för? Vad hade han gjort för att få denna j-vla hemska grymma sjukdom för? Va? Ingen kommer någonsin kunna svara på den, men frågan kommer alltid att finnas där... VARFÖR?

Jag har bra dagar & jag har mindre bra dagar..

Just nu ha jag en mindre bra kväll...

Jag vill inte att han ska vara borta :´(

Jag avskyr detta, vill inte ha det så här...

Jag vill inte må så här...

Vill inte vara en bergOdalbana i mina känslor...

Vill bara lägga mig ner & somna & hoppas att jag vakanr upp å detta aldrig ha hänt, att han aldrig blivit sjuk utan att han lever & mår bra där uppe i Grundtjärn m Birgitta :´(

är en av dom jobbigaste veckorna i hela mitt liv...

Går tillbaka lite i tiden..

November 2011 började min far sluddra (vilket vi trodde va en stroke) Men det va de inte.. En gammal förslitningsskada om jag inte minns fel..

Han var in & ut på Vårdcentralen men fick ingen direkt hjälp, bara nya mediciner som skulle göra det "bra"..

Under våren 2012 blev det bara värre med talet, mer slem & kunde knappt ligga ner i sängen utan va tvungen att palla upp m kuddar..

Iaf 18 juli vart han inlagt i Umeå på Neuorologen (el hur det stavas)

20 juli fick han diagnosen Als, Bulbär Als...

I min mening den grymmanste sjukdommen som någonsin finns :`(

Hösten 2012 var han med på sista Älgjakten & fick äran att skjuta 2 pinntjurar.. Lycka <3

Men även under hösten tappade han talet helt & fick talhjälpmedel & även en Peg inopererad i magen som han skulle börja ta mat igenom..

Januari, februari slutade han helt m att äta fast föda så dom övergick till sondmat..

Under våren 2013 försämrades han ännu mer, men han fick dom hjälpmedel han behövde för att kunna leva ett sånt normalt liv som möjligt (som det nu går att leva när musklerna är försvagade bla)

Han åkte in & ut på sjukhuset för två lättare lunginflammationer..

Sista gången han åkte in va 11juni på morgonen där..

Jag, Birgitta, ena brodern & hans fru satt där uppe hela dagen.. Sen kom min andra bror upp..

De va konstaterat att han hade fått ytterligare en lunginflammation, vänster lunga...

Han fick god vård på avd 15..

Dom gjorde de dom kunde göra men under onsdagen 12 Juni så avbröt dom pencillinkuren (då han inte svarat på den)..

Vi satt där uppe allihopa hos honom...

Syresättningen vart sämre & sämre till slut kl 16:35 på avd 15 somnade han in lungt & stilla med oss i famlijen sittandes runt honom!

Han är saknad av många & det värker i mitt hjärta att inte få ha honom nära oss längre :(

Gråter när jag somnar, gråter när jag vaknar.. Nära till gråt under dagen & kvällen..

Känner paniken i bröstkorgen hela tiden.. Den paniken som bara vill bryta ut & lägga mig ner & aldrig mera kliva upp...

Men jag har min dotter som håller mig på benen, måste finnas där för henne!

Hon fick den födelsedag hon förtjänade i går iaf! Både jag & hon var himla nöjd över dagen <3

Nu blir det frukost...

Återkommer & berättar om hennes födelsdag:)